MissVixen

Hela helgen blev precis så där bra som jag ville! Lugn och mysig, precis vad jag behövde! Jag lyckades till och med få in ett pass på gymmet vilket känns förfärligt mycket idag =) Tisdagen ska först spenderas på en utbildning med jobbet och ikväll blir det gulasch med fint sällskap här hos mig. Känns viktigt att njuta av de där bra stunderna på kvällarna när dagarna i övrigt är lite tuffa just nu. Hoppas ni får en fin dag ni med!

 

Helgen i bild:

Det är verkligen något rofyllt över regn när man är ledig! Det finns ingen anledning att stressa iväg utan man kan njuta av att sitta inne med sin alltför sena frukost och ta all tid i världen på sig till att dricka upp sitt morgonkaffe! Det här är lyx! Veckan som varit har varit väldigt splittrad. Kvällarna jag haft har varit så där fina som de bara är på hösten och jag har haft både egentid, vardagslyx i form av rökta räkor och bio och fredagsmys med syster som var mer än välbehövt! Dagarna har väl kännts mindre bra... Men det är ju bara att kämpa på om man vill se en förändring för förskolan i Linköping. Men nu är det lördag och jag vill inte ägna en tanke till åt jobb utan nu ska jag bara vara ledig. Ska ta mig en varm dusch, möta upp syster på stan och till kvällen ska jag kika in vad Sofias RioRio egentligen är. Jag ska ha en såndär tokfin lördag helt enkelt!

Jag blir så trött på mina egna ursäkter! Varje gång jag åker från jobbet de senaste två veckorna så pågår en väldigt hetsk dialog med mig själv om varför jag borde strunta i att ta mig till gymmet eller ut att springa. Jag vet ju att jag mår så bra av att träna och hur dåligt jag till slut mår när jag låter bli, så den ständiga mentala kampen börjar bli lite irriterande! Men vad som är tur är att jag vet att det bara är en period! Jag har sånna här perioder och det är en vinst varje gång jag kommer ur dem i ungefär samma form som jag va när jag hamnade i den. Igår vann träningslusten och jag tog mig ut och sprang 5 km! Det var sjukt jobbigt, men det är alltid värt det! Känslan efte ett bra träningspass går inte att jämföra med något annat!

 

Något som jag är sjukt imponerad av och faktiskt är rätt avundssjuk på är folk som kan skriva så att andra vill läsa! Nu menar jag inte just i detta forum, även om det finns sjukt mycket bloggar där man blir inspirerad och imponerad av folks texter. Jag skulle vilja skriva debattartiklar, krönikor, böcker.... Ja allt egentligen! Men jag får sällan ro och tänker för mycket på formen istället för innehållet. Tänk känslan av att skriva en bok och få den publicerad! Det måste vara helt sjukt! Om jag återgår till just bloggforumet så är det ju de som beskriver sin verklighet på ett personligt sätt som jag fastar för att läsa. Ofta har de inte alls särskillt speciella liv utan är helt vanliga människor med vanliga sysslor. Enda skillnaden är att de skriver på ett sätt som gör att jag vill läsa. Till och med när det händer tråkiga saker i människors liv kan det vara helt sjukt vackert beskrivet. Det känns som det är det orden och texter är till för! Att beröra och inspirera.

Jag hade nästa börjat lägga ner de där tankarna om att måla om mitt vardagsrum, men jag trivs verkligen inte med färgen! Jag måste försöka ta tag i det så snart jag bara kan så mitt hem kan kännas lite mer färdigt någon gång! Efter det får det bli lite mattor, några doftljus och fina foton på väggarna. Sen kan jag nog känna att det faktiskt finns lite personlighet och värme här med. Inte för att det inte gör det nu, men det räcker lixom inte. Jag vill ha meeeer! När man kommer in här så ska folk tänka "ja, här bor verkligen Malin".

 

För övrigt så har rastlösheten börjat krypa sig på som den brukar göra med jämna mellanrum när allt bara rullar på som vanligt. Men jag tror att gårkvällen rådde lite bot på det. Det var egentligen en helt vanlig kväll på Ågatan och Platens, men det var så förbaskat trevligt och jag insåg att jag kan träffa nytt folk, skratta tills jag nästan mår lite illa och somna med ett leende på läpparna bara för att kvällen varit så bra! Och nej, det handlar inte om någon ny kärlek, utan möjligtvis då kärleken till livet! Nu börjar jag sväva ut så man nästan kan tro att jag är lite hög här i soffan =)

September är redan här och med det verkar det som att sommaren är slut. Trots värmen idag så är ljuset annorlunda och luften klarare. Så där klar som den bara är på hösten. Men helt ärligt så är det den här tiden på året som jag gillar bäst! Man kan med gott samvete stanna inne, krypa ner under en filt, tända sina ljus och dricka den där stora koppen med te. Och det är väl ungefär så mina senaste dagar har sett ut. Jag gissar att mitt dalande humör förra veckan och min nedstämdhet var tidiga tecken på en ankommande förkylning för nu sitter jag här med svullen hals och rinnande näsa igen. Men det passar lixom in med allt det andra. Det ger mig bara ännu en anledning att inte göra nåt och bara sitta här och dricka mitt te =) Och middagen är ju inte helt fel den heller! Äter mina rester av västerbottenpajen med kantareller jag gjorde igår. Ojoj så gott det var!!!

 

Ikväll ska jag gå och lyssna på mannen i mitt liv! Eller en av de männen som lyckats klamra sig fast år efter år som jag alltid kan komma tillbaka till och finna lite tröst hos. Det är han, Kristofer Åström och Damien Rice som jag aldrig tröttnar på. Ikväll har Lars Winnerbäck sin turnéavslutning här i Linköping och det är verkligen hemvändarkvälll på alla sätt och vis. Konserten är i Vidingsjö motionscentrum och det finns nog ingen plats i Linköping som passar bättre än denna!