MissVixen

Idag fyller tussa 1år! Får tacka hennes föräldrar för ett mysigt kalas!


(för övrigt så räckte det med några ord för att släppa det som gnagde mig)

Jag tror jag tappade bort mig själv nån stans på vägen. I allt mitt letande i vad jag vill med mitt liv har jag blivit någon jag inte alltid kan stå för. Jag vet att man inte alltid kan göra rätt, men nu handlar det ju faktiskt om att lära sig av det och hitta tillbaka till den jag vill vara. Och jag känner mig redan halvvägs bara av att ha tänkt till.

Just nu går jag mest omkring och funderar. Jag funderar på hur det ska bli och vad som väntar, men det går ju inte att veta nu. Jag vet inte om jag kommer trivas på mitt nya jobb, jag vet inte om jag gör rätt i att flytta hem till Linköping, jag vet inte om mitt förhållande klarar av distans... Jag vet helt enkelt ingenting och det är jäkligt läskigt! Jag är van vid att ha kontroll och veta vart jag ska, men nu faller jag fritt och har ingen aning om vart eller hur jag landar. Det enda jag egentligen vet är att jag måste göra det här så jag slipper undra över hur det hade varit. Jag måste göra det här även fast det är läskigt!